Igår fyllde Folke 3 år och det firades med en långprommis till sjön, hopp och lek i snön på ängen och avslutades med en leverpastejtårta toppad med korv och köttbullar. Bra dag!

Vår 3-åring! <3









Och vår 2-åring! <3

Idag gick vi en långpromenad ner till sjön för första gången på länge. Folke och Toddan blev jättespattiga när dom märkte vart vi var påväg, så under promenadens gång övade vi lite på fot-kommandot för att dom skulle vara uppmärksamma på oss och inte hoppa och studsa omkring så mycket. Vi har ju inte övat på fot på jättelänge, men båda killarna var superduktiga och visste precis vad dom skulle göra. Jag antar att det delvis berodde på köttbullarna vi hade i fickorna... ;)

Väl nere vid sjön var det en hel del folk ute och åkte skridskor, vilket förvånade mig rätt mycket med tanke på att det inte har varit så kallt den här vintern. Jag skulle aldrig få för mig att gå ut på isen om det inte hade varit -20 varje dag i en månad innan... Vi stannade i alla fall till en liten stund och lät grabbarna titta på skridskoåkarna, vilket framförallt Toddan tyckte var väldigt intressant. Folke verkade bli lite stressad och jag tror att han trodde att det var folk ute på såna där rullskidor som han hatar, för det lät lite likadant och många som åkte hade stavar.

När vi vände hemåt gick vi genom ett bostadsområde och det första som hände var att vi mötte en gubbe med två lösa labradorer. Den ena var påväg att springa fram, men stannade ca 10 meter framför oss och vände tillbaka till sin ägare som fortsatte bort åt ett annat håll. Tur för honom det, annars hade jag haft ett par väl valda ord att säga till honom...

Ca 50 meter senare rusar det plötsligt fram en långhårig schäfer ut från en tomt där grinden står öppen. Den springer rakt fram till Folke, ställer sig med huvudet bredvid Folkes huvud och börjar morra. Jag ropar till gubben som står vid grinden att koppla sin hund, men han bara står där och svarar inte. Sekunden senare lägger hunden huvudet på Folkes nacke/rygg (fortfarande morrandes) varpå Folke rycker till, skäller till och försöker bita hunden. Den hoppar bakåt och undviker att bli biten och går istället fram till Toddan, som stod ungefär en meter bort. Den luktade på Toddan och gick sen tillbaka till Folke. Vid det här laget har jag ropat fler gånger till gubben att komma och hämta sin hund och jag hörde att han ropade på hunden som ju självklart inte lyssnade. När hunden går fram till Folke igen vänder sig gubben och går! Hallå liksom?! För att få bort hunden från oss tog jag änden på Folkes koppel och snärtade till hunden och då sprang den tillbaka in på tomten och då kom gubben tillbaka.

Efter detta följde en konversation med en del otrevliga ord och gubben undrade vad vi gjorde där. Öh, vi är ute på en promenad med våra hundar, vad ser det ut som? Det slutade med att gubben blev lite hotfull och tog upp en snöskyffel och eftersom jag oroade mig för att han kanske skulle få för sig att klippa till nån av våra hundar gick vi därifrån.

Visst visst, det hände ingenting med Folke eller Toddan så jag kanske överreagerar men jag är så sjukt trött på folk med sina lösa hundar överallt! För mig är inte grejen att det hände/inte hände nånting utan bara att det KAN hända! Bara för att ens hund inte har skadat nån annan innan betyder det inte att det inte kan hända. Och visst, man kan glömma att stänga grinden till tomten så att hunden springer ut men då får man väl se till att gå och hämta hunden direkt om den springer fram och efteråt borde man kanske be om ursäkt istället för att bli arg. Idiot-gubbe.

Jaja, allt gick ju bra i alla fall och nu ligger våra prinsar och sover här hemma. Några bilder från prommisen:

Imorse vaknade vi av att solen sken in genom våra fönster. Folke och Toddan låg och trängdes på golvet där en solstråle låg på. Vi skyndade oss upp för att hinna ta en promenad medan det fortfarande var sol, men när vi kom ut hade solen nästan försvunnit och efter en liten stund började det snöa. Snö är i och för sig mysigt, men inte om det ska hålla på och regna bort nästa dag...

Vi tog en promenad i skogen med grabbarna och stötte på en ekorre som Folke gärna ville jaga, men han fick snällt finna sig i att vara kopplad. Härom kvällen släppte vi grabbarna en stund på ängen så att dom fick springa och leka lite och då sprang det förbi en hare som varken Folke eller Toddan jagade. Dom stannade upp och tittade på haren, men sprang inte efter utan fortsatte att leka med varandra. Vi var helt övertygade om att dom skulle dra, men ibland förvånas man :)

Härom natten vaknade vi dessutom av att Toddan smått hysteriskt började yla. Det var inget ihållande yl, typ så som vargar ylar utan mer uuh-uuh-uuh-uuh-uuh-uuh om ni förstår hur jag menar. Vi försökte lugna honom men han lät så i säkert 20-30 sek, vilket mitt i natten är väääldigt länge (testa själv om ni vill så får ni se) innan han tystnade och somnade om. Om hundar kan ha mardrömmar var det säkert det han hade, för det lät helt hjärtskärande. Men han låg stilla i sängen hela tiden när han ylade och sen bara han somnade om. Konstigt...

Bilder från idag:

Idag har varit en tråkig dag, regn på morgon/förmiddag och snö-regn-slask på eftermiddagen. Trots regnet klädde vi på oss själva och hundarna från topp till tå och gick en lite längre sväng i morse. Resten av dagen har vi fått försöka underhålla grabbarna på annat sätt. Vi letade upp en gammal leksak/aktiveringsgrej som vi köpte till Folke när han var mindre, men som han aldrig gillade för han fattade inte vad han skulle göra och började bara skälla på leksaken i ren frustration. En sån här närmare bestämt:



Men idag åkte den alltså fram igen och vi stoppade i massa köttbullbitar i den så att grabbarna skulle ha nåt att göra. Den ena fick hålla på med det och till den andra la vi köttbullar under en upp-och-ner-vänd platsskål och sen bytte vi så att dom fick göra båda delar, men var och en för sig. Vi kunde snabbt konstatera att det var betydligt lättare för killarna att få ut köttbullarna från under platsskålen än från pyramid-leksaken. Se själva när dom försöker få ut köttbullarna ur pyramid-leksaken. Intelligenta much? :P

Idag tog vi killarna på en två timmars skogspromenad i Ensta-skogen. Vi hade först tänkt gå enmil-spåret, men det var rätt kallt ute så vi bestämde oss för att ta 5 km-slingan istället. Men när vi kom fram till skogen visade det sig att halva Täbys invånare var där. När vi väl hade kommit in på spåret kändes det typ som om det var flera busslaster människor som gick på rad och det kom bara mer och mer folk. Vi vek därför av från spåret, för att slippa alla barnfamiljer, pensionärer och medelålders tanter som var ute och gick med stavar, och gick istället in längs en ridväg där vi fick vara helt i fred. Det var bara vi och skogen och det var himla lugnt och skönt, så vi gick omkring längs ridvägarna och de andra stigarna i två timmar innan vi begav oss hemåt. :)

Bilder från promenaden:

Igår tog husse och Toddan en promenad själva och träffade en 6 månaders rottis-valp som Toddan fick leka med på ängen. Trots att valpen var så ung var den större än Toddan, men dom lekte på bra och hade jättekul i typ en kvart innan det var dags att gå vidare. :)

I övrigt händer inte så mycket, men om det är fint väder i helgen tänkte vi ta årets första långprommis i Ensta-skogen.

Här är lite bilder på grabbarna, tagna dom senaste dagarna :)

Hoppas ni hade en bra nyårsafton! Det hade vi! Folke och Toddan brydde sig inte alls om smällandet vid 12-slaget - skönt! Dessutom tog vi en promenad med dom vid 21.30-tiden och då var det en del folk ute som sköt raketer och smällare, men trots att det smällde rätt mycket över huvudena på våra killar var dom jätteduktiga och tittade bara lite, men brydde sig knappt.

Nu ska vi på nyårsdags-middag hos mina föräldrar! :)

Trött skrutt 1


Trött skrutt 2


Väntar på nåt gott

Gott med ben! (Bilderna är rätt usla, men ljuset var dåligt och jag hatar (eller har inte lärt mig rättare sagt) att använda blixt. Imorgon tänkte vi dock gå ut och ha en liten photosession med grabbarna, var alldeles för länge sen nu!)











Helt oförstående efter att ha puttat ner benet på golvet


När benet var slut blev man trött. Och tyckte synd om sig själv. Ge mig mer ben, tack!


Åh varför åt jag upp mitt ben så fort? Toddan har fortfarande lite kvar och nu måste jag ligga och höra honom smaska. Stackars, stackars mig!

Snart är det nyår och det innebär bland annat massa smällare och fyverkerier. Smällandet brukar ju starta några dagar i förväg, men i år har vi faktiskt inte hört eller sett en enda smällare än så länge. Som tur är har ju varken Toddan eller Folke några problem med smällandet, och vi hoppas att det inte ändras i år så att de slipper bli stressade och rädda som så många andra djur tyvärr blir.

I övrigt händer inte så mycket, livet rullar på som vanligt för grabbarna. Dom leker och sover och går ut om vartannat. Har köpt ett par nya leksaker, typ som aktiveringsbollar, som jag hoppas dom kommer tycka är roliga. Vi har nån sån där aktiveringsgrej som man fyller med godis, men varken Folke eller Toddan fattar särskilt mycket av den och lyckas inte få ut godiset så Toddan tröttnar och struntar bara i leksaken och Folke blir frustrerad och börjar skälla på den. Dom verkar inte vara så intelligenta våra killar ;) Hoppas att dom här nya ska vara bättre och mer uppskattade av herrarna här hemma, vi får se när dom kommer i nästa vecka! :)

Önskar er alla ett gott nytt år! Hoppas 2012 blir ett bra år för er, själv har jag stora förväntningar på nästa år, särskilt mot sommaren/hösten. Skriver mer om det när det börjar bli mer aktuellt! :)

Folke uppe på ängen idag (all snö har för övrigt försvunnit, tråkigt nog)


Toddan på ängen idag

Vi har en underbar julhelg med våra grabbar tillsammans med min världsbästa familj i Skarpäng! Hoppas ni alla har en lika bra jul som vi! :)

God jul önskar Toddi


God jul önskar Folki

Förra söndagen fyllde vår lilla Todda 2 år! Helt sjukt vad tiden går! Jag tror dock att han mentalt har fastnat i 1-års stadiet ;) Dagen spenderades i alla fall i Skarpäng där vi hade mys med familjen och firade 4:e advent. På kvällen bjöds grabbarna självklart på födelsedagstårta bestående av leverpastej och köttbullar - mumma! Dock inte lika mumma för oss när grabbarna fes leverpastej-fisar hela kvällen sen ;)

Killarna fick också varsin födelsedagspresent/tidig julklapp i form av varsitt nytt Hurtta vintertäcke. Dom var sååå stolta när dom fick paketen och gick och bar runt på paketen innan vi öppnade dom och prövade täckena. Som vanligt med Hurttas grejer är det väldigt bra passform, även för två breda grisar som våra. :)

Sen nån vecka tillbaka har ju även snön (eller slask beroende på hur man väljer att se på saken) kommit hit och Folke och Toddan är såååå förtjusta i snön. Dom dampar och hoppar och skuttar och ska absolut gå där det är snö. Härom kvällen var vi ute på en sen kvälls/nattrunda och eftersom det inte var någon annan ute släppte vi killarna uppe på ängen så dom fick springa av sig. Dom sprang och lekte och hoppade runt i ca 10 min innan Folke upptäckte några snögubbar som stod i kanten av ängen. Han tvärstannade, svansen åkte rakt upp och så började han morra väldigt dovt. Toddan såg direkt att Folke morrade åt snögubbarna och han rusade fram för att kolla var det var. Toddan = Mr Modig! Folke smög fram mot snögubbarna och vågade sig till slut fram för att lukta på dom. Så stolt han blev när vi berömde honom för att han vågade gå fram själv! Vår lilla fegis-Folke! <3

För övrigt är Folkes sår helt läkt nu och svullnaden/bullen vid såret är helt borta. Pälsen har börjat växa ut, men det växer inte snabbt...

För två år sen föddes lille Toddi, här är han och hans syskon hos uppfödaren (Toddan ligger på rygg högst upp till vänster på bilden)


Toddan som 7-veckors bebis


Toddan som 2-åring


Alla i Toddans kull är döpta efter en X-men-karaktär och Toddan heter alltså Eastzone X-men Toad (Eastzone är kennelprefixet). Från början skulle han ha hetat Eastzone X-men Nightcrawler, men eftersom han brukade sova med tungan utanför munnen när han var valp tyckte uppfödaren att X-men Toad var mer passande (toad = padda). Och visst händer det forfarande att Toddan sover med tungan utanför munnen, denna bild är tagen för ett par dagar sen :)


Vår älskade padda är trött efter hårt födelsedagsfirande


Gott med tårta! Köttbullarna slukades först!


Folke hugger in på sin bit


Folkes sår som det ser ut idag


Såret idag


Såhär såg det ju ut 30/11

Nu har Folke fått antibiotika i fem dagar, så nu är det fem dagar kvar. Imorgon är sista dagen vi ska spruta in koksaltlösning i såret och jag tror faktiskt inte att det skulle gå att få in sprutan i såret längre än så. Redan nu är det svårt då såret har läkt så pass mycket att själva hålet har dragit ihop sig. Men såret ser i alla fall jättebra ut, förutom att det är en liten "bulle" runt och över såret. Tänkte avvakta antibiotikakuren och om bullen/svullnaden inte lägger sig får vi prata med veterinären igen. Men jag har märkt idag att svullnaden har börjat gå ner, och veterinären sa ju att han kanske alltid skulle ha en "bulle" där som nån slags ärrbildning.

Idag har vi också pratat med ägaren till rottisarna och hon såg det som en självklarhet att hon skulle stå för våra veterinärkostnader, så det är ju skönt att det gick att lösa utan tajfs. Vi passade också på att fråga henne om hon hade sett vad Toddan har gjort under tiden rottisen och Folke bråkade, eftersom Christopher var tvungen att släppa honom för att försöka sära på rottisen och Folke. Hon berättade att Toddan bara hade gått och satt sig och suttit still under hela slagsmålet. Hon var väldigt imponerad av honom och sa att han måste ha en väldigt trevlig och bra mentalitet. Så det var kul att höra :)

Vi har ju också diskuterat fram och tillbaka huruvida vi skulle anmäla henne eller inte. Med tanke på att hennes hund har agerat hotfullt mot Folke en gång tidigare, när den också var lös och gick fram, var min första tanke att vi självklart skulle anmäla henne. Men efter att ha smält händelsen och pratat om det, och även pratat med rottis-ägaren som har lovat att det aldrig ska hända igen har vi bestämt oss för att inte anmäla. Men om vi så mycket som ser hennes hundar lösa igen blir det en anmälan direkt, det är ju inte meningen att man ska behöva gå runt och oroa sig för att en aggressiv lös hund plöstligt ska attackera ens egna hundar när man är ute på promenad.

Grejen är att hon till och med själv sa att hon brukar försöka undvika att stöta på hundar när hon är ute och går, och hon får hjälp av en instuktör när det gäller hennes ena hunds aggression mot andra hundar. Då kan man ju verkligen undra varför hon har sina hundar lösa, om hon själv VET att dom (eller i alla fall den ena) är aggressiv av sig. Hon sa att den tydligen hade blivit påhoppad av en hund för ett år sen och sen dess blivit aggressiv, men då är det väl ännu viktigare att hålla hunden i koppel? Vissa människor är svåra att förstå sig på...

Hade det inte gått så pass bra för Folke hade vi garanterat anmält och som sagt, om vi ser hennes hundar lösa i närheten av vårt bostadsområde igen kommer vi anmäla direkt. Jag tror och hoppas att rottis-ägaren har lärt sig en ordentlig läxa, hon verkar i alla fall ha blivit riktigt rädd och om jag var henne skulle jag se till att hålla hårt i mina hundar för att inte riskera en anmälan och i värsta fall bli fråntagen hunden/hundarna. Jag vill varken henne eller hennes hundar något ont, men står det mellan mina hundars säkerhet och henne och hennes hundar gör jag vad som helst för att skydda mina hundar.

En del av Folkes apotek; koksaltlösning, sprutor och antibiotika-tabletter


Såret som det ser ut idag


Såret idag

Idag var vi alltså hos veterinären med Folke. Tidigare har vi åkt till Albano Djursjukhus i Danderyd, men nu för tiden åker vi endast till en mindre veterinärklinik i Täby Kyrkby, där jag tycker att dom är mycket bättre, trevligare och även billigare. Det känns som om dom är mer angelägna om att göra vad som är bra för hunden/djuret, än Albano där jag tycker att dom bara verkar vilja tjäna så mycket pengar som möjligt. Kommer aldrig glömma dom 1300:- det kostade för en veterinär på Albano att titta i Folkes ena öra i 5 sek och konstatera att han hade en lätt öroninflammation.

Idag tittade veterinären ordentligt på Folkes sår och pratade med oss i ca 30 min, vilket kostade oss 460:-. Samma sak hade säkert kostat det fyrdubbla, minst, på Albano. Jag kanske låter snål, men man får försöka hålla i slantarna när man är fattig halv-student :) Dessutom har jag hört från flera håll att den veterinärkliniken är väldigt bra, inte minst av Folkes uppfödare som bara använder sig av veterinärerna i Kyrkbyn. Och det är ju ändå det som är det viktigaste, tycker i alla fall jag :)

Hur som helst konstaterade veterinären att Folkes sår var inflammerat invändigt, alltså under huden, så han ska nu få äta antibiotika i minst 10 dagar. Vi fick även med oss några sprutor hem så att vi kan spruta in koksaltlösning i själva hålet för att göra rent invändigt. Sen ska vi fortsätta tvätta utsidan av såret med Lactacyd och vatten. Veterinären sa att Folke skulle bli helt bra, men det är en liten svullnad vid såret som kanske inte kommer försvinna helt, det kan bli en ärrbildning inuti huden som då blir som en liten knöl/svullnad.

Folke skötte sig faktiskt väldigt bra under hela tiden. Har var jättestressad när vi kom dit och pep och var jättespänd. Eftersom vi kom ganska tidigt fick vi sitta och vänta ungefär en kvart och under tiden lugnade Folke ner sig lite. Under tiden veterinären sen tittade på såret stod han helt still och lät veterinären titta och klämma och känna. När veterinären var klar fick Folke gå ner från bordet där han hade stått och sen stod han på golvet och såg väldigt ynklig ut. Stackars snutten :( Så fort veterinären gick ut ur rummet för att skriva ut recept på antibiotikan blev Folke sig själv igen och började vifta på svansen och blev jätteglad. :P

Det är i alla fall otroligt skönt att det inte var något mer allvarligt med såret, så nu hoppas vi att det läker som det ska :)

Skruttig hos veterinären


Såret


Här ser man var på halsen såret sitter. Han har även ett annat sår vid virveln, ca 5 cm ovanför såret, snett till vänster, men där har det inte gått hål in i huden så det räcker att vi tvättar och håller rent så läker det av sig själv.

Imorgon är det dags att ta Folke till veterinären. Sen ska vi också prata med rottisens ägare för att se hur vi ska göra med betalning av veterinärkostnaderna. Vi tycker (och lagen säger) att hon ska betala, så vi får se hur hon ställer sig till det.

Annars är allt bara bra med prinsarna. Efter några uppspelta timmar efter att jag kom hem har dom nu lugnat ner sig och ligger och sover. :)

Här är en bild från idag på Folkes sår (tyvärr tagen med mobil):

Jag skrev ju häromdagen att Folkes sår såg bra ut och verkade läka av sig själv. Nu har jag fått nya rapporter hemifrån efter att såret har svullnat upp och sedan "spruckit". Det är ju alltså som ett sticksår, ett hål rakt in i huden, ungefär lika stort som en tops i omkrets. För nån dag sen hade det svullnat runt såret och när Folke gjorde nån rörelse när han skulle resa på sig sprack skorpan som suttit över såret och det rann ut var. Svullnaden, som husse hade trott berodde på själva bettet Folke hade fått, var i själva verket var som inte kunde komma ut ur såret. Nu har Christopher pratat med veterinär och fått en tid på torsdag och ska se till att såret hålls öppet, så att det inte bildas någon skorpa igen. Förutom denna händelse ser såret i alla fall bra ut, men jag tycker ändå att det är bäst att en veterinär får titta på det för att se om det eventuellt behöver dräneras.

Sådana här sår är såvitt jag förstått ganska lömska och trots att dom ser bra ut kan det vara infekterat inuti. Med blotta ögat går det inte att se hur djupt såret är, i alla fall inte för ett otränat öga, som mitt eller Christophers. Lyckligtvis har ju varken Folke eller Toddan haft något sånt här sår (eller egentligen något sår alls) tidigare. I övrigt verkar Folke må lika bra som vanligt, han är pigg och glad och har inte feber. Skulle han haft feber hade det kunnat tyda på att såret är infekterat så vi hoppas på det bästa på torsdag. :)

Nu är det dags för min sista natt här i Florida innan vi börjar den långa resan hem imorgon kväll (tisdag kväll amerikansk tid). Har haft en alldeles fantastisk och underbar resa, men det har känts tomt utan mina grabbar, har ju aldrig varit ifrån dom längre än ett dygn förut. Längtar sååå efter att få träffa dom igen på onsdag!

I brist på hundbilder blir det istället ett par bilder från Florida:

Fort Lauderdale Beach


En vild alligator-bebis i Everglades


Lincoln Road, shopping-gata i Miami


Helt fantastisk solnedgång i Key West (vid Mallory Square, där dom varje dag har en så kallad Sunset Celebration)